Why so serious?

Alltså tänkte först skriva värsta svammel inlägget, för har inte skrivit på ett tag.. men har det hänt nått sedan sist? Svar nej. Lite sorgligt faktiskt. Livet tar fan aldrig slut. Dagarna börjar och dagarna slutar men inget uppnås. Som de säger i den där jävla rese reklamen, "dagarna vi minns". Men tänk så har man inte ett så jävla inspirerande liv så att man minns var man gjorde för typ fem minuter sedan? Antingen så deppar man ihop eller så sätter man upp den fina fasadväggen utåt så att allt är bra. En enda stor lycklig familj. Om man inte vill att allt ska vara så enformigt, vad ska man göra då? Den bästa personen i världen har lite halvt flyttad så jag dör av tristess. Jo visst man kan ringa varandra, men NEJ det är inte samma sak som IRL. (Saknar dej André) Sedan så kommer ju skolfrågan upp igen. Känns som om man bara flummar runt så att tiden försvinner och helt plötsligt *POFF* så är det dags för tre tentor och skriftlig och muntlig projektarbete. Känns bra att vara skoltrött med tanke på att man bara har gått snart i ett år, och har två år kvar. Nej med se framåt i tiden Frida! -försöker jag intala mig iaf. Då när du kan få det dära fina livet som du alltid drömmer om VolvoVillaVovve. Men just nu så ser det inte ljust ut faktiskt. Svårt att se framåt när det är en jäkla stor och mörk tunnel i vägen för mig. Hoppas bara att våren kommer snart så att jag kan slippa den här fruktansvärda kylan.

För övrigt så har vi sytt på några prylar på Ovvarna och de kommer bli grymma! Sedan så har man köpt en ny röd svärdbärare hane <3 han är lovely!

Plugg, barndomen och Glee

"Jäklar vad tiden går när man har roligt.." tycker det uttrycket inte stämmer så bra, för tiden flyger ändå förbi. Är det roligt hela tiden då? Svar nej. Jag typ längtar rumpan av mej till plugget är slut. Känns ju skit kul med tanke på att jag bara har gått ett halvår -.-. Jag vill bara flytta HEMIFRÅN och skaffa ett jobb, börja bygga sitt egna liv liksom. Men nej då har två och ett halvt år till i skolan, och om jag vill få ytterligare meriter när ja söker jobb sedan så ska jag vidare utbilda mig ett år till.. Jag som inte ens vet om jag har valt rätt utbildning?? Fan börjar få kalla fötter : < Nu när man går i skolan så saknar man att jobba, och när man jobbade så saknade man att gå i skolan. Kan man aldrig bli f#&%# nöjd?!

Vet inte om det just är hela jobb biten jag saknar. Det är nog mest DJUR jag saknar. Saknar det dära mysiga aktiva jobbandet med djur, när man kommer tidigt till jobbet och går via stallet till omklädningsrummet. Hälsar på pållar som mumsar gött på hö, och lite ko doft. Vrf bor man inte på en gård? :( Snart så ska Madde skaffa valp :D (på fredag) så då börjar man längta ännu mera efter djur. En egen hund. Det hade ffs varit himmelriket. Har nog alltid velat ha hund, ända sedan man var liten och jag var hos min faster med Gullan. En hel UNDERBAR golden som jag hängde med i både vått och torrt när jag var liten. När jag inte fick vara med Emilie och kusinerna och leka, för att jag var för liten, för svag, inte tillräckligt snabb, skulle äta upp min mat först och de orkade inte vänta.. kan komma på hundra anledningar som de sa då. De har sagt nu idag att de fattar hur elaka de var mot mig. men brydde jag mig?

NEJ för jag hade Gullan. Som jag lekte med, gick långa promenader med, byggde koja med, lärde en massa olika tricks med godisar, och tillochmed satt på hennes rygg och halvt red på( Jag vägde typ 20 kg bus när jag var 10-13 år ). och för att inte glömma min faster och hennes mans kossor. Jag ÄLSKADE att vara med Thomas (fasters man) i ladugården och kolla på allt möjligt. allt från att leka på höloftet och upptäcka nyfödda kattungar, till att se en ko kalva och skrika: "GUUD SÅ ÄCKLIGT!!" jag kommer ihåg att jag var särskillt bra på att precis innan vi skulle på finkalas, springa in i ladugården med finkläder och finskor, och leta upp Thomas och fråga vad han hittar på. Såklart blev min faster lite smått irriterad när jag gjorde det för andra gången, och efter varje gång så var jag tvungen att duscha igen x'D Jag tycker alla barn borde få en möjlighet att få en uppväxt på landet, typ världens bästa barndom, ett andra hem :)

Men tillbaka till verkligheten och nutid.. visst livet är både ris och ros, men man får se de där små sakerna som förgyller ens liv. tur att man har kompisar & familj som stöttar en så man slipper vara ensam i denna värld.
Nu får det bli lite slötittande på tv för att fördröja tiden innan man ska sova. Blir nog Glee, Japp det blir bra det här. Livet borde ordna sig till slut <3