Why so serious?

Alltså tänkte först skriva värsta svammel inlägget, för har inte skrivit på ett tag.. men har det hänt nått sedan sist? Svar nej. Lite sorgligt faktiskt. Livet tar fan aldrig slut. Dagarna börjar och dagarna slutar men inget uppnås. Som de säger i den där jävla rese reklamen, "dagarna vi minns". Men tänk så har man inte ett så jävla inspirerande liv så att man minns var man gjorde för typ fem minuter sedan? Antingen så deppar man ihop eller så sätter man upp den fina fasadväggen utåt så att allt är bra. En enda stor lycklig familj. Om man inte vill att allt ska vara så enformigt, vad ska man göra då? Den bästa personen i världen har lite halvt flyttad så jag dör av tristess. Jo visst man kan ringa varandra, men NEJ det är inte samma sak som IRL. (Saknar dej André) Sedan så kommer ju skolfrågan upp igen. Känns som om man bara flummar runt så att tiden försvinner och helt plötsligt *POFF* så är det dags för tre tentor och skriftlig och muntlig projektarbete. Känns bra att vara skoltrött med tanke på att man bara har gått snart i ett år, och har två år kvar. Nej med se framåt i tiden Frida! -försöker jag intala mig iaf. Då när du kan få det dära fina livet som du alltid drömmer om VolvoVillaVovve. Men just nu så ser det inte ljust ut faktiskt. Svårt att se framåt när det är en jäkla stor och mörk tunnel i vägen för mig. Hoppas bara att våren kommer snart så att jag kan slippa den här fruktansvärda kylan.

För övrigt så har vi sytt på några prylar på Ovvarna och de kommer bli grymma! Sedan så har man köpt en ny röd svärdbärare hane <3 han är lovely!