Sådär på nattkvisten tänkte jag slänga iväg ett blogginlägg. Är kanske inte det bästa att göra när man ligger och tänker en massa innan man ska sova.
Men iaf! Jag ska inte klaga för mkt för jag är feg och vill inte att alla ska veta mina bekymmer..
Men kan säga att min hjärna och hjärta snart exploderar. Jag bara överanalyserar allt. Har ju en massa problem inom släkten som drar ner ens humör rejält. Vill inte gå in på mer detajler.
Sedan är det en massa annat som jag tänker på och stressar upp mig med. Känner mig dålig och otillräcklig.
Haft mycket viktkomplex och praktiskt taget 'bantat' sedan jag var 13 år. Är så jävla trött på hela samhället med dess ideal. P.g.a all stress och jobb och problem denna sommaren så har jag inte mått så bra. Har försökt gått ner i vikt i tron att jag skulle må bättre. Just nu har jag gått ner 14kg. Men frågan är ju, mår jag bättre? Visst fysiskt kanske men inte psykiskt.. Motivationen är ju inte på topp så att säga..
Det ska bli så skönt när skolan börjar och rutinerna börjar igen så jag får lite kontroll som det kontrollfreak jag är.
Visst det finns många bra dagar och har underbara vänner, (tack alla!) men ibland så bara orkar jag inte vara trevlig och glad.
Blev en massa svammel i detta inlägg och jag var bara tvungen att tömma ut lite ur glaset, så att det inte rinner över någon gång i framtiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar